Tankar om mat i sin enkelhet och om livet i Barcelona, om kulturella skillnader och om recept på enkla rätter som vi längtar till men som kanske rent av har fallit i glömska... Från klassiska nordiska rätter till lika klassiska spanska (och allt däremellan). Anna Beata är en hem- och amatörkock som rör sej i gränslandet mellan traditionella medelhavsrätter och nordiska experimentella.



10 mars 2011

La sopita del día

Dagens soppa innehöll följande ingredienser; lök, purjolök, några buketter broccoli och så pumpa förstås (igen en ggn tillredd i ugn tillsammans med några kvistar rosmarin)! Allt detta mixas sedan tillsammans med havssalt, peppar, en klick smör och en skvätt grädde. OBS! Inga buljongtärningar! Bara rena smaker där grönsakerna och lökarna står för smaken.


7 mars 2011

Solsidan

Då har vi temat här igen, solen. Den är ju så viktig och värdefull för oss nordbor och det är ingenting som går att tvätta bort i första taget. Efter 10 år i Barcelona känner jag mej fortfarande som en solsuktande blondin. Barcelonaborna tar solljuset för givet och blir helt handlingsförlamade om det regnar en dag. De tycker då att det är bäst att inställa ALLT, det regnar ju och då kan man ju inte gå ut!

Under vintertid väljer jag att njuta av solen, i solen, då temperaturen är just så där behagligt varm. Sommarhalvåret brukar mest gå i skuggans tecken, speciellt i samband med måltider.
Café/Restaurang "El Jardí" på C/ Hospital bjuder på lugn i en vacker omgivning med historiska byggnader. I den prunkande innegården kan man antingen välja sol- eller skuggsida. Vi soltörstande nordbor bestämmer oss ofta för lunch i just det, SOLEN:) Ni kanske kan gissa vilken sida spanjorerna oftast väljer?

Café El Jardís innergård i februari

Måndag morgon

Det är måndag morgon och solen skiner i Barcelona. Jag reflekterar över helgen uppe i bergen, mitt i naturen. Höjdpunkterna blev följande: kroppsarbete i form av skogsröjning, fantastiskt soligt vårväder, vild sparrisomelett (helt ekologisk med nykläckta ägg från hönshuset och färska, spröda sparrisskott plockade i sluttningen nedanför huset), vårens första minimurklor och 4 st tryffel uppnosade av en 6 mån gammal "podenco". Den här utsikten kan man också vakna till en lördag morgon, värre kunde det vara...



När solen sedan stiger upp över bergens kammar och når den lilla bosättningen, kan det se ut så här. Förutom "gatulampan" och kameran fotona är tagna med, skulle man lätt kunna förflytta sig 300-400 år tillbaka i tiden.